Hälsofrämjande arbete

Lågaffektivt projekt ledde till tryggare personal

juni 15, 2017 Av Pedagogisk Psykologi

Under vårterminen 2017 har vi tillsammans med Bjurholms kommun genomfört ett projekt för att införliva lågaffektivt bemötande i skolans hälsofrämjande arbete. Lågaffektivt bemötande handlar om att skapa en miljö präglad av lugn och positiva förväntningar. För att lyckas med det behöver vi bli bra på att förstå, hantera samt förebygga problemsituationer i skolan.

Satsningen har kombinerat en kompetenshöjning för samtlig skolpersonal med riktade insatser till elevhälsopersonal. Vår ambition har varit att elevhälsopersonalen ska kunna stötta och facilitera implementeringen av lågaffektivt bemötande. Vårt projekt har varit en viktig pusselbit i det hälsofrämjande och förebyggande arbete i vilket elevhälsopersonalen och övrig skolpersonal utgår ifrån en samsyn och ett gemensamt förhållningssätt.

Både skolpersonalen och elevhälsopersonalen upplever att deras kunskaper kring problemskapande beteende och lågaffektivt bemötande har ökat. De upplever att de blivit tryggare i hur de kan hantera svåra situationer. I utvärderingen har vi försökt titta närmre på skolpersonalens tankar och inställning till problemskapande beteende. Efter genomförda utbildningsinsatser tycks personalen i mindre utsträckning tänka att det är eleven/vårdnadshavares ansvar att komma tillrätta med problemen, de tycker inte att det är lika viktigt att ”visa vem som bestämmer” eller att eleverna har kontroll och uppsåt i svåra situationer.

I den nedan länkade projektrapporten kan du läsa mer om hur vi lagt upp arbetet och vad skolpersonalen tyckte. I höst kommer vi att genomföra ett projekt med samma upplägg tillsammans med en annan kommun men kommer då också att inkludera förskolan. Kul! Det ser vi fram emot! Om du vill veta mer om projektet eller vill genomföra något liknande på din skola eller i din kommun är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.

Här kan du läsa hela projektrapporten.

Vill du veta mer mejla till erik@rovasjogren.se eller ring 070-2363200

Hjälp med mål och strategier ger hopp även till de mest utsatta

oktober 23, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

ParBild2_BW Det finns hopp om en bättre framtid även för barn från mycket svåra förhållanden – Nyckeln är personliga mål och strategier för att uppnå dem. Det är budskapet från en ny studie från Kina, där har man tittat på så kallade efterlämnade barn, vars föräldrar har flyttat från landsbygden till avlägsna städer för att arbeta. Frågan är: finns här lärdomar för oss i Sverige för hur vi ska tänka kring barn som kommer från uppväxtförhållanden till exempel med gruppen ensamkommande barn?

Forskning har visat att jämfört med jämnåriga som bor med båda föräldrarna, så är efterlämnade barn mer utsatta för skador och brott på grund av bristande föräldrauppsikt samt emotionella och mentala hälsoproblem som depression och ångest.

Det finns mer än 61 miljoner efterlämnade barn i de fattigaste delarna av Kina där en eller båda föräldrarna själva har flyttat till arbeten i städer i hopp om att tjäna tillräckligt med pengar för att lyfta familjen ut ur fattigdom och till ett bättre liv. Många barn ser inte sina föräldrar mer än en till två gånger om året.

Tidigare forskning har visat att nästan hälften av alla efterlämnade barn lider av depression och ångest. Forskarna undrade om detta skulle förändras om barnen trodde att de skulle kunna påverka sina känslor genom att uppnå skolframgångar.

Studien tittade på barnens upplevelse av ”möjliga själv” (possible selves). Dessa möjliga själv är framtidsföreställningar eller framtidsbilder där vi ser oss själva.

Man fann att barnen behövde få dels en positiv syn på sin framtid men också, vilket är avgörande, en plan och strategier för att bli sina bästa ”möjliga själv”.

Vi som jobbar i skolan möter många barn, bland annat ensamkommande, som kommer från svåra förhållanden och där barnen kan ha tappat tilltro på sina möjligheter att lyckas i livet. Vissa barn har tydliga mål men saknar bra strategier att uppnå dessa. Andra barn saknar både strategier och mål och kan behöva stöd med båda. Det är av yttersta vikt att skolpersonal ges utrymme att möta upp dessa båda behov då det kan vara avgörande för dessa barn och ungdomars utveckling och framtid.

Läs mer om studien här

Podcast om hälsofrämjande arbete i skolan

augusti 18, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

I det senaste avsnitten av Rädda Barnens podcast pratar Anton Sjögren om elevhälsa. Hur kan vi vrida fokus mot hälsofrämjande arbete och förebygga psykisk ohälsa i skolan? De allra flesta barn i skolan mår bra, men det finns också elever som inte gör det. Och de behöver hjälp. Vad kan skolan göra för att de barnen ska må bättre? Lyssna på det här högaktuella podcastavsnittet om psykisk hälsa i skolan och elevhälsans arbete.

Du hittar podcasten på iTunes för iPhone och Pocket Casts för Android, eller lyssna direkt från Rädda Barnens hemsida.

Har vi råd att inte prioritera tidiga insatser?

mars 22, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

Under den senaste tiden har det publicerats flertalet studier som undersökt hur mycket vi egentligen kan vinna på tidiga insatser. Vi har tittat närmre på tre stycken, de pekar alla tydligt på att det finns väldigt mycket att vinna. Har vi råd att inte prioritera förebyggande arbete och tidiga insatser?

I slutet av 2014 publicerade, Institutionen för kvinnors och barns hälsa/Socialpediatrik vid Uppsala Universitet tillsammans med försäkringsbolaget Skandia, en studie om beräkningar av kostnader och potentiella besparingar vid förebyggande insatser kring barn och unga i riskzon. De konstaterar att beteendeproblem av utagerande karaktär i tidig ålder ökar riskerna för framtida problem och utgör en riskfaktor för att hamna i olika former av utanförskap senare i livet.

Det finns dock effektiva metoder att arbeta förebyggande med utagerande beteendeproblem. Effektstudier bekräftar att förebyggande insatser i form av föräldrastödsprogram och skolprogram bidrar till att barns psykiska hälsa blir bättre och att färre barn får kliniska problem. I studien beräknar man en kommuns kostnader för förebyggande insatser och ställer dessa gentemot de kostnader som utagerande beteendeproblematik leder till. När insatsernas kostnader ställs i relation till besparingar, får vi ett resultat som visar att förebyggande insatser många gånger ger mycket goda effekter, inte bara för individen utan även ur ett ekonomiskt perspektiv. Här hittar du studien i sin helhet.

För ungefär en månad sedan pekade SKL på att kommuner har oerhört mycket att vinna på att i ett tidigt skede hjälpa barn och unga med tydliga problem på ett effektivt sätt. I en unik studie tittade forskare tillbaka i ett antal ungas liv och kartlade alla dokumenterade problem de haft och vilken hjälp de fått, eller inte fått, under sin uppväxt. På SKLs hemsida kan du läsa mer och hitta studien i sin helhet.

Region Skåne har gett nationalekonomen Ingvar Nilsson och beteendevetaren Eva Nilsson uppdraget att undersöka frågeställningen; hur mycket kostar utanförskap? I mars 2015 presenterade de sin forskningsrapport i samband med SSA-konferensen i Malmö (SSA= Samverkan mellan Skola och Arbetsliv). Rapporten visar praktiska beräkningar av vad utanförskapet kostar och hur mycket kostnaderna skulle minska om tidiga insatser sattes in under skolåren. Ett år av utanförskap kostar, förutom personligt lidande, samhället mellan 500 000 och 600 000 kronor i försörjningskostnader och uteblivna samhällsintäkter. Kostnaderna för att förhindra utanförskapet, prislappen för de tidiga insatserna, är betydligt lägre. Ett av de stora problemen är att de aktörer som står för kostnaderna inte är de som skördar de potentiella vinsterna och besparingarna. Skola, barn- och ungdomspsykiatrin och landsting, ser såklart till sin egen budget, och vill hålla sig inom ramarna i stället för att se på satsningar som en gynnsam social investering. Rapporten visar tydligt vad utebliven samverkan kostar. Här kan du läsa rapporten.

Det finns mycket att vinna på tidiga insatser. Vi kan göra sociala investeringar som minskar människors lidande, ökar deras välbefinnande och samtidigt innebär samhälleliga besparingar i ekonomisk bemärkelse.

Relationen mellan hem och skola – Minding the gap, eller closing the gap?

februari 8, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

I anslutning till förra veckans inlägg om att arbeta förebyggande mot skolfrånvaro skrev Birgitta Elvingsson denna kommentar:

”Jag vill lägga till – TRO på föräldrarna. Vi märker när orken tryter! Min dotter har en mäktig viljestyrka och vill inte visa att hon inte orkar i skolan, har bra betyg, är duktig i de flesta ämnen och pressar sig till sånt hon egentligen inte gillar. Men kraschar hemma!

Skolan ville inte tro att det var problem för henne, för de såg det inte. Jag påtalade det ända sedan åttan, att nu går det snart inte längre, men fick inget gehör. Det ledde till att hon kämpade på, tills hon inte längre orkade i ht nian.

Först när hon kraschade och blev hemma sattes hjälp in, nu i januari vt nian ska hon försöka kämpa sig till betyg när hon missat det mesta av höstterminen och mår fruktansvärt dåligt!”

Birgitta har rätt i det hon säger, en bra relation till vårdnadshavare är en stor framgångsfaktor i allmänhet och synnerligen viktig när det handlar om skolfrånvaro. Skolverket slår fast att förtroendefulla relationer mellan lärare och elevernas vårdnadshavare kan bidra till en ökad måluppfyllelse för eleverna. De har nyligen utgivit ett stödmaterial med syfte att stödja personal i skolan i deras arbete med att utveckla samarbetet med elevernas vårdnadshavare. Stödmaterialet är läsvärt och innehåller många guldkorn om forskning som rör relationen mellan skolan och vårdnadshavare. Två principer som kan bidra i förståelsen av denna relation är Isärhållande – ”Minding the gap” och Partnerskap – ”Closing the gap”.

För att lyckas med en god relation bör vi hitta en bra balans mellan isärhållande och partnerskap. Båda principerna har stöd i styrdokumenten. Skolan ska förmedla och gestalta värden om, bland annat, individens frihet och integritet, och skolan ska främja elevens förmåga att själv ta ställning. Detta ligger i linje med isärhållandets princip som grundar sig på en idé om att hem och skola är olika uppfostringsarenor; Hemmet ska tillgodose barnets primära behov av trygghet och närhet medan skolan är en offentlig plats för social och intellektuell utveckling och en språngbräda mot ”den stora världen”. I vissa avseenden och inom vissa områden ska det finnas ett avstånd mellan hem och skola.

Birgittas kommentar berör snarast den andra principen, partnerskapsprincipen. Den bygger på förbindelser mellan hemmet och skolan och i motsats till isärhållandets princip är det likheterna som uppmärksammas. Partnerskapsprincipen handlar om brobyggande och samarbete. En varm tillskyndare av partnerskapsprincipen är den amerikanske skolforskaren Joyce Epstein. Ambitionen är att överskrida traditionella roller som lärare och förälder, avlägsna barriärer mellan hemmet och skolan, och att täppa till glappet mellan dem. Barn ska inte behöva hamna i kläm på grund av att det glappet blir för stort.

Hur ska vi då göra för att få till stånd ett bra samarbete mellan hem och skola?

Stödmaterialet från Skolverket hänvisar till och presenterar en rad studier inom området föräldrar och skola. En spännande studie av Debora Miretzky presenteras, i den fick vårdnadshavare och föräldrar sitta tillsammans och diskutera relationen till varandra.

”Samtalen visade att lärarna och föräldrarna ville stötta varandra mer. De ville även träffas oftare för samtal och ha en ömsesidigt bättre och starkare relation då de är övertygande om att det har betydelse för både skolan som helhet och för barnens skolarbete. Samtidigt visste de inte hur detta ska uppnås och de såg många hinder i vägen för att förverkliga de ambitionerna. Men både föräldrarna och lärarna framförde direkta synpunkter om vad de önskade sig av den andra parten. Lärarna ville till exempel att föräldrarna ska kontrollera barnets version av en händelse i skolan med läraren. Föräldrarna å sin sida ville ha mer regelbunden information om eventuella problem med det egna barnet. Mer indirekt noterar Miretzky att båda parter ville att det egna bidraget ska värdesättas och uppskattas av den andra parten. Men en sådan uppskattning var sällsynt, tyckte både lärarna och föräldrarna.”

Min erfarenhet är att det är mycket värdefullt att mötas som i Miretzkys studie, för att framföra direkta synpunkter och önskemål till varandra. Att värdesätta och uppskatta den andre parten tror jag är viktigt i alla relationer, särskilt i de fall då det gnisslar. Att vilja stötta och förstå varandra är en bra start.

Levla Lärmiljön

januari 11, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

Ordet Levla kommer från datorspelsvärlden. Att ”levla upp” innebär att man höjer sig en nivå.

Levla-materialet hjälper lärare att arbeta med problemsituationer i ett tidigt skede med fokus på lärmiljön. Det två-åriga projektet pågår just nu i Umeå Kommun. Under projektets första år har ett vägledande stödmaterial utvecklats. Under det andra året introduceras materialet på alla skolor till all skolpersonal. I filmen ovan kan du se vad personalen tycker. Levla-materialet består av formulär och en åtgärds- och anpassningsbank. Mer info finns på levla.nu