Vad behöver vi i skolan känna till för att bemöta barn som upplevt trauma?
I den här artikeln sammanfattas grunderna av traumamedveten omsorg eller traumamedvet bemötande (traumainformed care/practice) såsom de beskrivs av av den australiensiska psykologen Howard Bath.
Merparten av läkeprocessen efter trauma sker i vardagliga miljöer, utanför terapirummet. Därför är det viktigt för alla som arbetar med traumatiserade barn och ungdomar, inte bara för psykologer och terapeuter, att känna till några grundläggande principer. Utifrån de senaste årtiondenas forskning och litteratur om trauma och resiliens har Bath formulerat vad barn som upplevt trauma behöver (Bath 2008; 2015).
Här följer en kort beskrivning av traumatiserade barns grundläggande behov. Med utgångspunkt i dessa behov kan vi skapa förutsättningar, förutsättningar att läka och utvecklas.
1. Behovet av Trygghet
Vi behöver skapa en miljö där barnen får uppleva säkerhet och lugn. Detta är något som av naturliga skäl kan ta tid. Men det är mycket viktigt eftersom det kan vara svårt att göra framsteg inom andra områden, exempelvis terapi, innan det grundläggande behovet av trygghet är tillgodosett.
Trygghet är ett mångfacetterat begrepp. Det handlar dels om fysisk och emotionell trygghet. Dels om sådant som pålitlighet, förutsägbarhet och ärlighet (Bath, 2008). Att i lämplig grad utifrån ålder och mognad inkludera barnen i beslutsfattande som berör dem är viktigt för att öka deras känsla av trygghet och kontroll (Perry, 2006).
2. Behovet av Relationer
Relationer är mycket viktiga för social och emotionell utveckling. Tidigare trauma kan dock utgör ett hinder för detta. Ur ett neurovetenskapligt perspektiv kan en bidragande förklaring till detta vara att barnen kommit att associera relationer med negativa känslor. Vilka i sin tur kan leda till beteenden såsom misstänksamhet, undvikande, misstro och utbrott av aggression. Om dessa beteenden dyker upp är det viktigt för vuxna att kunna behålla sitt lugn, för att inte förvärra situationen. Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som kan vara en stor tillgång i detta arbete.
3. Reglering av känslor och impulser
Förmågan att hantera känslor och impulser brukar inom psykologin kallas för reglering. Det tredje behovet handlar om hjälp att reglera, regleringsstöd. Trauma vid tidig ålder kan negativt påverka barns förmåga på ett adaptivt sätt hantera både yttre problem och inre känslotillstånd. De goda nyheterna är att de områden i hjärnan som är inblandade i dessa funktioner är bland de mest formbara, även efter barndomsåren (Schore, 2003). Vi behöver hjälpa barn som upplevt trauma att hantera svåra situationer, hjälpa dem att utveckla sin egen förmåga att reglera känslor och impulser.
Vuxna kan tillsammans med barn och ungdomar träna reglering exempelvis med hjälp av:
- Lågaffektivt bemötande
- Aktivt lyssnande
- Att sätta ord på känslor
- Samarbetsbaserad problemlösning
- Uppmuntran till fysisk aktivitet
Sammanfattning
Det centrala budskapet i Howard Baths artiklar (2008; 2015) är att alla som arbetar med barn och ungdomar som upplevt trauma har möjlighet att göra en positiv skillnad. Genom att praktisera traumamedvetet bemötande och försöka möta barnens behov– trygghet, relation och reglering – kan du bidra till skapa en läkande miljö för dessa barn.
Se detta videoklipp där Howard Bath själv sammanfattar traumamedvetet bemötande och behoven hos barn som upplevt trauma:
Vill du veta mer?
Det finns många som arbetar för att kunskapen och bemötandet av traumatiserade barn och ungdomar ska bli bättre. Bland annat Rädda Barnen gör stora satsningar för att sprida kunskap om barn och trauma i Sverige. Delar av den kunskapen har man hämtat från Norge där man har inrättat nationella kompetenscentrum för detta.
Vi erbjuder också en utbildning i traumakunskap för skolpersonal. Denna har fokus på barn som kommer som flyktingar, men har också stor relevans för att bättre förstå och bemöta alla barn som varit med om traumatiska upplevelser. För att få mer information om vår utbildning i traumakunskap klicka här.
Referenser:
Bath, H. (2015). The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in the Other 23 Hours. Reclaiming Children and Youth, 23(4), 5-11. Hämtad 10 februari 2016 från http://traumebevisst.no/kompetanseutvikling/filer/23_4_Bath3pillars.pdf
Bath, H. (2008). The Three Pillars of TraumaInformed Care. Hämtad 10 februari 2016 från https://s3-us-west-2.amazonaws.com/cxl/backup/prod/cxl/gklugiewicz/media/507188fa-30b7-8fd4-aa5f-ca6bb629a442.pdf
Perry, B. (2006). Applying principles of neurodevelopment to clinical work with maltreated and traumatized children. In N. Webb (red.), Working with traumatized youth in child welfare (s. 27-52). New York: The Guilford Press.
Schore, A. (2003). Affect regulation and the repair of the self. New York: W. W. Norton.
Thom Olin, A., & Balint, M. (2014). Ensamkommande barn och ungdomar – psykisk hälsa och traumasymptom [PDF]. Hämtad 10 februari 2016 från http://www.grkom.se/toppmenyn/dettajobbargrmed/valfard/nyhetsarkivvalfard/nyhetervalfard/ensamkommandebarnochungdomarpsykiskhalsaochtraumasymptom.5.1d4b901414507a228c0da9.html