I anslutning till förra veckans inlägg om att arbeta förebyggande mot skolfrånvaro skrev Birgitta Elvingsson denna kommentar:
”Jag vill lägga till – TRO på föräldrarna. Vi märker när orken tryter! Min dotter har en mäktig viljestyrka och vill inte visa att hon inte orkar i skolan, har bra betyg, är duktig i de flesta ämnen och pressar sig till sånt hon egentligen inte gillar. Men kraschar hemma!
Skolan ville inte tro att det var problem för henne, för de såg det inte. Jag påtalade det ända sedan åttan, att nu går det snart inte längre, men fick inget gehör. Det ledde till att hon kämpade på, tills hon inte längre orkade i ht nian.
Först när hon kraschade och blev hemma sattes hjälp in, nu i januari vt nian ska hon försöka kämpa sig till betyg när hon missat det mesta av höstterminen och mår fruktansvärt dåligt!”
Birgitta har rätt i det hon säger, en bra relation till vårdnadshavare är en stor framgångsfaktor i allmänhet och synnerligen viktig när det handlar om skolfrånvaro. Skolverket slår fast att förtroendefulla relationer mellan lärare och elevernas vårdnadshavare kan bidra till en ökad måluppfyllelse för eleverna. De har nyligen utgivit ett stödmaterial med syfte att stödja personal i skolan i deras arbete med att utveckla samarbetet med elevernas vårdnadshavare. Stödmaterialet är läsvärt och innehåller många guldkorn om forskning som rör relationen mellan skolan och vårdnadshavare. Två principer som kan bidra i förståelsen av denna relation är Isärhållande – ”Minding the gap” och Partnerskap – ”Closing the gap”.
För att lyckas med en god relation bör vi hitta en bra balans mellan isärhållande och partnerskap. Båda principerna har stöd i styrdokumenten. Skolan ska förmedla och gestalta värden om, bland annat, individens frihet och integritet, och skolan ska främja elevens förmåga att själv ta ställning. Detta ligger i linje med isärhållandets princip som grundar sig på en idé om att hem och skola är olika uppfostringsarenor; Hemmet ska tillgodose barnets primära behov av trygghet och närhet medan skolan är en offentlig plats för social och intellektuell utveckling och en språngbräda mot ”den stora världen”. I vissa avseenden och inom vissa områden ska det finnas ett avstånd mellan hem och skola.
Birgittas kommentar berör snarast den andra principen, partnerskapsprincipen. Den bygger på förbindelser mellan hemmet och skolan och i motsats till isärhållandets princip är det likheterna som uppmärksammas. Partnerskapsprincipen handlar om brobyggande och samarbete. En varm tillskyndare av partnerskapsprincipen är den amerikanske skolforskaren Joyce Epstein. Ambitionen är att överskrida traditionella roller som lärare och förälder, avlägsna barriärer mellan hemmet och skolan, och att täppa till glappet mellan dem. Barn ska inte behöva hamna i kläm på grund av att det glappet blir för stort.
Hur ska vi då göra för att få till stånd ett bra samarbete mellan hem och skola?
Stödmaterialet från Skolverket hänvisar till och presenterar en rad studier inom området föräldrar och skola. En spännande studie av Debora Miretzky presenteras, i den fick vårdnadshavare och föräldrar sitta tillsammans och diskutera relationen till varandra.
”Samtalen visade att lärarna och föräldrarna ville stötta varandra mer. De ville även träffas oftare för samtal och ha en ömsesidigt bättre och starkare relation då de är övertygande om att det har betydelse för både skolan som helhet och för barnens skolarbete. Samtidigt visste de inte hur detta ska uppnås och de såg många hinder i vägen för att förverkliga de ambitionerna. Men både föräldrarna och lärarna framförde direkta synpunkter om vad de önskade sig av den andra parten. Lärarna ville till exempel att föräldrarna ska kontrollera barnets version av en händelse i skolan med läraren. Föräldrarna å sin sida ville ha mer regelbunden information om eventuella problem med det egna barnet. Mer indirekt noterar Miretzky att båda parter ville att det egna bidraget ska värdesättas och uppskattas av den andra parten. Men en sådan uppskattning var sällsynt, tyckte både lärarna och föräldrarna.”
Min erfarenhet är att det är mycket värdefullt att mötas som i Miretzkys studie, för att framföra direkta synpunkter och önskemål till varandra. Att värdesätta och uppskatta den andre parten tror jag är viktigt i alla relationer, särskilt i de fall då det gnisslar. Att vilja stötta och förstå varandra är en bra start.