Pedagogisk Psykologi

Studiebesök i den amerikanska elevhälsan

april 3, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Under jullovet hade jag möjlighet att besöka amerikanska skolor och träffa amerikansk elevhälsopersonal. Några skolpsykologer och ansvariga för Florida’s Positive Behavior Support Project visade mig runt och bjöd på amerikansk gästfrihet samt en årsförbrukning av bokstavsförkortningar. På bilden står jag jämte Dr. Martinez och Ms. Morrison. Jag var särskilt intresserad av strukturen i deras förebyggande arbete och ville veta mer om hur PBS (Positive Behavior Support) fungerar i praktiken i den amerikanska skolan.

Vad är då PBS? När man ska förklara vad PBS i skolan är, måste man börja med att förklara en annan förkortning RTI (Response to Intervention). Den amerikanska elevhälsan i allmänhet, och specialpedagogiken i synnerhet, har under det senaste årtiondet reformerats, mycket tack vare RTI. Claes Nilholm skriver i en artikel för Skolverket att RTI, något förenklat, skulle kunna kallas en proaktiv modell. Så långt som möjligt försöker skolan undvika att elever hamnar i svårigheter (Nilholm, 2016). RTI ställs i motsatsförhållande till WTF (Wait-’til-Fail) då elever som det inte går så bra för får hanka sig fram, först när det går tillräckligt dåligt och det blir tydligt att eleven inte kommer att nå målen, erbjuds särskilt stöd.

RTI handlar om att ligga steget före, att ha åtgärder och anpassningar redo. Vi ska inte vänta på att eleven ska misslyckas, så fort det inte går så bra som vi kan förvänta oss ska vi sätta in en evidensbaserad åtgärd. Så är RTI tänkt att fungera. PBS i skolan är RTI för beteendeproblem (McIntosh et. Al 2010). PBS i skolan förkortas SWPBS och har på senare tid fått ytterligare en bokstav, SWPBIS (School-wide Positive Behavior Interventions and Supports). SWPBIS är ett evidensbaserat förhållningssätt som syftar till att hjälpa skolor att minska förekomsten av problemskapande beteenden. SWPBIS syftar till skapa förutsättningar för ordning och studiero, i och utanför klassrummen.

Under mitt besök hos Florida’s Positive Behavior Support Projec har jag fått ta del av många konkreta exempel hur SWPBIS används i praktiken och implementeras på skolorna. Det var mycket spännande, jag fick höra både inspirerande och avskräckande berättelser. Många exempel jag mötte är svåra att se i svensk kontext. Jag tror att Claes Nilholms (2016) kritik gentemot RTI i stor utsträckning är applicerbar även på SWPBIS; det är tydligt att arbetsätt och resonemang kommer ur en amerikansk kontext som inte är direkt överförbar till vår. Det finns en begreppsvärld och en syn på både lärande och barn som inte riktigt känns igen från ett svenskt sammanhang. Eleverna ses inte som aktiva subjekt. Forna tider ringer titt som tätt och vill ha sin syn på disciplin och bestraffning tillbaka.

Jag tar med mig fina aspekter av den amerikanska elevhälsan såsom den konkreta strävan mot proaktiva insatser istället för reaktiva. Även om det ibland verkar bli mer snack än verkstad, så finns det något kraftfullt när det förebyggande arbetet är så konkret formulerat och systematiskt paketerat. Jag gillar tydligheten och ambitionerna kring likvärdighet. Jag konstaterar också att vi i Sverige kommit betydligt längre inom vissa områden. Det finns en del som amerikanska lärare och elevhälsopersonal kan lära av oss. Jag är glad över att vi i så stor utsträckning försöker involvera barnen i problemlösningen, försöker se till hela lärmiljön och att tar fasta på de vuxnas ansvar.

Källor:

McIntosh, K., Filter, K. J., Bennett, J. L., Ryan, C., & Sugai, G. (2010). Principles of sustainable prevention: Designing scale‐up of School‐wide Positive Behavior Support to promote durable systems. Psychology in the Schools, 47(1), 5-21.

Nilholm, C. (2016). Proaktiv modell sätter fokus på förebyggande arbete. Forskning för skolan hämtad från http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/strukturella-faktorer/fokus-pa-forebyggande-arbete-1.194458

Levla Norrköping och Levla Förskolan!

april 1, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Igår träffade vi Norrköpings centrala elevhälsa, under en givande eftermiddag pratade vi om Levla-materialet. Föreläsningsbitar varvades med intressanta diskussioner om hur vi kan skapa struktur i skolans hälsofrämjande och förebyggande arbete.

Sent hemkommen till Umeå blev jag mycket glad över att hitta senaste Förskoletidningen som har temat Lärmiljöer. Jag har fått skriva en artikel om Levla Förskolan till det spännande temanumret. Roligt! Förskoletidningen ges ut av Gothia och kan köpas här.

Vill du veta mer om Levla eller Levla Förskolan hör gärna av dig eller besök levla.nu

Ett av världens mest effektiva anti-mobbningsprogram – KiVa

mars 15, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Hur kan vi på bästa sätt förebygga mobbning i skolan?

Trots att mobbning mellan barn och ungdomar är ett allvarligt problem finns det relativt lite forskning om vilka åtgärdsprogram som faktiskt fungerar bättre än andra (BRÅ, 2009).

Skolverket genomförde 2011 en undersökning av följande åtta åtgärdsprogram mot mobbning: Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Slutsatsen av denna undersökning var emellertid nedslående. Skolverket konstaterade att de, i sin helhet, inte skulle rekommendera något av dessa program för att förebygga mobbning.

I denna artikel beskrivs KiVa, ett av världens mest effektiva anti-mobbningsprogram, enligt nya vetenskapliga studier.

Vad är KiVa?

KiVa är ett evidensbaserat program för att förebygga mobbning. Det började utvecklas år 2006 vid Åbo universitet i Finland och togs i bruk år 2009. Under det första året som KiVa pilottestades minskade mobbning med 40 procent i de skolor där det användes.

Idag har omkring 90% finländska grundskolor registrerat sig som användare av programmet. Detta motsvarar cirka 2500 skolor. De finska skolornas deltagande finansieras av att programmet säljs utomlands. Att vara registrerad innebär dock inte per automatik att skolan bedriver ett aktivt anti-mobbningsarbete. Men mer om det senare…

Internationellt testas och tillämpas KiVa just nu i USA och flera andra länder i Europa. I Sverige har programmet använts i Lerums kommun 2011-2012 med framgång.

KiVa har ett antal utmärkande särdrag och målsättningar:

Helhetssyn: KiVa strävar efter att påverka gruppen, inte enbart individer. Mobbning ses ur detta perspektiv som ett systematisk problem med orsaker på flera nivåer – individ, klassrum, skola (Kärnä m.fl., 2011). Precis som den mobbades skolkamrater kan vara en del av problemet kan de också bli en del av lösningen. En grundprincip i programmet är att alla bär ansvar för det gemensamma välbefinnandet på skolan.
Mångsidigt och praktiskt material. I programmet ingår allmänna och specifika åtgärder. Allmänna åtgärder riktar sig till alla elever på skolan i form av KiVa-lektioner, interaktiva läromedel (anti-mobbningsinriktade dataspel), uppgifter och diskussioner. De består också av information till skolpersonal och föräldrar. Målet med dessa åtgärder är att påverka gruppens normer och förebygga mobbning genom aktivt lärande. Specifika åtgärder är sådant som utredning av akuta mobbningsfall, individuella diskussioner med elever som varit iblandade i fallet, samt uppmuntran till gruppen att skydda utsatta elever från fler anfall.
Drar nytta av den virtuella läromiljön i form av åldersanpassade dataspel. Dessa hjälper eleverna repetera viktig anti-mobbningsinformation, göra övningar och få direkt feedback i kontexten av spel och lärande.

KiVa skriver på sin hemsida att de har som målsättning att inte vara bara ett övergående 1-års projekt, utan en bestående handlingsmodell i skolors antimobbningsarbete.

Vad säger forskningen?

I en studie från 2016 med 7000 elever från 77 grundskolor i Finland fann man att KiVa bidrog till signifikanta förbättringar av i den psykiska hälsan hos de barn i årskurs 6 som var mest utsatta för mobbning (Juvonen, Schacter, Sainio, & Salmivalli, 2016). Ökad självkänsla och minskad depression hos eleverna var ett annat resultat. En av forskarna som ledde studien, Juvonen, kommenterade att: “Regler om nolltolerans straffar elever, men lär dem ingenting om mobbning. KiVa är mer effektivt genom att det lär eleverna att vara snälla mot varandra”.

En omfattande metaanalys av 53 olika anti-mobbningsprogram från världen över fann att KiVa var ett av de mest effektiva (Ttofi & Farrington, 2011).

En doktorsavhandling, som utvärderade KiVa i dess inledande fas, fann att graden av effekt varierade mellan olika årskurser (Kärnä m.fl., 2011). “Programmet fungerar bättre på lågstadiet än i högstadiet”, menar forskaren Antti Kärnä. Detta kan delvis bero på att ungdomar i högstadiet har ett mer negativt förhållningssätt till vuxna och mobbade än yngre elever.

KiVa-programmets egna utvärderingar visar på en långsam men positiv trend i minskningen av mobbning i skolorna i Finland.

Bilden visar att drygt 16 procent av eleverna uppgav att de var blev mobbade i skolan vid starten av KiVa-projektet år 2009. År 2015 hade den siffran sjunkit till 12 procent. Under samma period minskade också antalet elever som uppgav att de mobbade från omkring 11 till under 6 procent.

“Varje procent innebär tusentals barn, så därför är vi nöjda med utvecklingen”, säger Christina Salmivalli, professor vid Åbo universitet och ansvarig för KiVas utvecklingsarbete.

Kritik från elever

KiVa-programmet har också fått en del kritik under de senaste åren. I huvudsak från elever och ungdomar som gått på skolor där programmet använts. (Se exempelvis här och här).

En av de viktigaste punkterna i kritiken tycks vara att vissa skolor registrerar sig till programmet för att få kalla sig en “Kiva-skola”. Utåt sett kan detta ge sken av att skolan bedriver ett aktivt anti-mobbningsarbete. Men så är inte alltid fallet.

Professor Salmivalli är bemöter detta klagomål, som också framförs av föräldrar, och menar att det beror det på att skolan inte tillämpar KiVa på rätt sätt eller i tillräcklig utsträckning.

Sammanfattning

För att på bästa sätt förebygga mobbning i skolan ska vi använda program och insatser med vetenskaplig grund. KiVa är ett evidensbaserat anti-mobbninsprogram som enligt flera studier visat sig leda till positiva resultat.

Kritik har framförts från elever och föräldrar, bland annat gällande brister i tillämpningen av programmet. Rent statistiskt uppvisar dock KiVa en trend i rätt riktning, i form av minskad mobbning och ett säkrare skolklimat.

“Den viktigaste faktorn för att motverka mobbning är att alla deltar”, enligt Sanna Roos, forskare vid Åbo Universitet i Finland, som var delaktig i utvecklingen av KiVa. “För att komma till rätta med problemet måste hela skolklassers normer och regler förändras”.

För att läsa mer om KiVa, se länkarna i listan av referenser nedan.

PS: Känner du någon som kan ha nytta av den här artikeln? Dela den gärna med andra och på Facebook.

Referenser:

Alvant, P. (2009). Effekter av anti-mobbningsprogram – vad säger forskningen? [PDF]. Hämtad 10 mars 2016 från https://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2009-03-30-effekter-av-anti-mobbningsprogram—vad-sager-forskningen.html

Anti-bullying program focused on bystanders helps the students who need it the most: Study reports on success of model used in Finland. (2016, februari 2). [Artikel]. Hämtad 10 mars 2016 från https://www.sciencedaily.com/releases/2016/02/160202110714.htm

Bäck, J. (2015, juli 8). Många skolor slarvar med antimobbningsprogram [Artikel]. Hämtad 10 mars 2016 från http://gamla.hbl.fi/nyheter/2015-08-27/768095/manga-skolor-slarvar-med-antimobbningsprogram

Dahlström, L. (2015, oktober 27). ”Kiva Skola” får skarp kritik [Artikel]. Hämtad 10 mars 2016 från http://svenska.yle.fi/artikel/2015/10/27/kiva-skola-far-skarp-kritik

Juvonen, J., Schacter, H. L., Sainio, M., & Salmivalli, C. (2016). Can a School-Wide Bullying Prevention Program Improve the Plight of Victims? Evidence for Risk × Intervention Effects. Journal of Consulting and Clinical Psychology. http://doi.org/10.1037/ccp0000078

KiVa-spelen och KiVa Street. (u.å.). [YouTube-klipp]. Hämtad 10 mars 2016 från http://www.kivaprogram.se/sv/kiva-spelen_och_kiva_street

Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Kaljonen, A., & Salmivalli, C. (2011). A Large-Scale Evaluation of the KiVa Antibullying Program: Grades 4-6. Child Development, 82(1), 311–330. http://doi.org/10.1111/j.1467-8624.2010.01557.x

Roos, S. (u.å.). KiVa i Sverige [Webbsida]. Hämtad 10 mars 2016 från http://www.kivaprogram.se/sv/kiva_i_sverige

Skolverket (2011). Utvärdering av metoder mot mobbning [PDF]. Hämtad 10 mars 2016 från http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2498

Skön, P. (2014, maj 16). ”Kiva Skola” garanterar ingenting [Artikel]. Hämtad 10 mars 2016 från http://svenska.yle.fi/artikel/2014/05/16/kiva-skola-garanterar-ingenting

Sundström, L. (2012, juni 14). Kiva skola-programmet fungerar bäst i lågstadiet [Artikel]. Hämtad 10 mars 2016 från http://svenska.yle.fi/artikel/2012/06/14/kiva-skola-programmet-fungerar-bast-i-lagstadiet

Sveriges Radio (2012). Minskade mobbning med 40 procent – P4 Västernorrland [Webbsida]. Hämtad 10 mars 2016 från http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5305667

Ttofi, M., & Farrington, D. (2011). Effectiveness of school-based programs to reduce bullying: a systematic and meta-analytic review. Journal of Experimental Criminology, 7(1), 27–56. http://doi.org/10.1007/s11292-010-9109-1

Välkomna till en KiVa skola! (u.å.). [Webbsida]. Hämtad 10 mars 2016 från http://www.kivaprogram.se/sv/program

Mötet med elever som kan bära på svåra upplevelser

mars 15, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Anton Sjögren intervjuas av Eva Selin om vad vi behöver tänka på i mötet med elever som kan bära på svåra upplevelser. Podden kan du lyssna på via Gothia Fortbildnings nya plattform Lärkraft. Att skapa en trygg och tydlig struktur i klassrummet räcker ofta långt men det finns en del saker att tänka på i mötet med elever som kan bära på svåra upplevelser. Här kan du lyssna på podden.

Barn på flykt

februari 4, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Hur möter man ett barn som är på flykt? Som har svåra upplevelser bakom sig, och är i kris? Hur kan man främja barnets hälsa och motverka stress? UNICEF Sverige och barnläkaren Lars H Gustafsson ser ett behov av ökad kunskap och har tillsammans tagit fram en handbok till alla volontärer och personal runt om i landet som behöver stöd i arbetet med barnen.

Många människor har på kort tid barnpaflykt blivit engagerade i mottagandet av barnen – det handlar till exempel om volontärer, personal på boenden, gode män och personal inom skolan och hälso- och sjukvården. Det är till dem som UNICEFs nya handbok Möta barn på flykt vänder sig.

– Vi ser att behovet är mycket stort nu eftersom det finns många nyanställda och oerfarna som behöver konkreta råd och vägledning i mötet med barn på flykt, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

Handboken tar upp en rad frågor som uppstår redan i det allra första mötet med barnet. Vad kan man som medmänniska göra när man närmar sig ett barn i kris? Hur arbetar man med en tolk? Hur upptäcker man sjukdom och stress? Undernäring, bristsjukdomar och karies är vanligare hos barn på flykt än hos andra barn. Tillsammans med de svåra upplevelser som barnet har bakom sig ökar det risken för både fysisk och psykisk ohälsa.

– Men det är också viktigt att identifiera de så kallade friskfaktorerna, alltså de positiva krafter som finns inom varje barn och i barnets omgivning, säger barnläkaren Lars H Gustafsson.

– Det är en viktig bok, jag hoppas att den får stor spridning, säger leg. psykolog Anton Sjögren som är en av dem som faktagranskat boken.

Boken ger också en översikt av de svenska lagar som gäller barn på flykt och vilka rättigheter som de har. Har alla barn till exempel rätt till sjukvård, var och när får man börja skolan och vem är ansvarig för att se till att barnet får en hälsoundersökning?

Handboken Möta barn på flykt är gratis och finns både i tryckt form och i digitalt format att ladda ner här.

Hjälp med mål och strategier ger hopp även till de mest utsatta

oktober 23, 2015 Av Pedagogisk Psykologi

ParBild2_BW Det finns hopp om en bättre framtid även för barn från mycket svåra förhållanden – Nyckeln är personliga mål och strategier för att uppnå dem. Det är budskapet från en ny studie från Kina, där har man tittat på så kallade efterlämnade barn, vars föräldrar har flyttat från landsbygden till avlägsna städer för att arbeta. Frågan är: finns här lärdomar för oss i Sverige för hur vi ska tänka kring barn som kommer från uppväxtförhållanden till exempel med gruppen ensamkommande barn?

Forskning har visat att jämfört med jämnåriga som bor med båda föräldrarna, så är efterlämnade barn mer utsatta för skador och brott på grund av bristande föräldrauppsikt samt emotionella och mentala hälsoproblem som depression och ångest.

Det finns mer än 61 miljoner efterlämnade barn i de fattigaste delarna av Kina där en eller båda föräldrarna själva har flyttat till arbeten i städer i hopp om att tjäna tillräckligt med pengar för att lyfta familjen ut ur fattigdom och till ett bättre liv. Många barn ser inte sina föräldrar mer än en till två gånger om året.

Tidigare forskning har visat att nästan hälften av alla efterlämnade barn lider av depression och ångest. Forskarna undrade om detta skulle förändras om barnen trodde att de skulle kunna påverka sina känslor genom att uppnå skolframgångar.

Studien tittade på barnens upplevelse av ”möjliga själv” (possible selves). Dessa möjliga själv är framtidsföreställningar eller framtidsbilder där vi ser oss själva.

Man fann att barnen behövde få dels en positiv syn på sin framtid men också, vilket är avgörande, en plan och strategier för att bli sina bästa ”möjliga själv”.

Vi som jobbar i skolan möter många barn, bland annat ensamkommande, som kommer från svåra förhållanden och där barnen kan ha tappat tilltro på sina möjligheter att lyckas i livet. Vissa barn har tydliga mål men saknar bra strategier att uppnå dessa. Andra barn saknar både strategier och mål och kan behöva stöd med båda. Det är av yttersta vikt att skolpersonal ges utrymme att möta upp dessa båda behov då det kan vara avgörande för dessa barn och ungdomars utveckling och framtid.

Läs mer om studien här