Under jullovet hade jag möjlighet att besöka amerikanska skolor och träffa amerikansk elevhälsopersonal. Några skolpsykologer och ansvariga för Florida’s Positive Behavior Support Project visade mig runt och bjöd på amerikansk gästfrihet samt en årsförbrukning av bokstavsförkortningar. På bilden står jag jämte Dr. Martinez och Ms. Morrison. Jag var särskilt intresserad av strukturen i deras förebyggande arbete och ville veta mer om hur PBS (Positive Behavior Support) fungerar i praktiken i den amerikanska skolan.
Vad är då PBS? När man ska förklara vad PBS i skolan är, måste man börja med att förklara en annan förkortning RTI (Response to Intervention). Den amerikanska elevhälsan i allmänhet, och specialpedagogiken i synnerhet, har under det senaste årtiondet reformerats, mycket tack vare RTI. Claes Nilholm skriver i en artikel för Skolverket att RTI, något förenklat, skulle kunna kallas en proaktiv modell. Så långt som möjligt försöker skolan undvika att elever hamnar i svårigheter (Nilholm, 2016). RTI ställs i motsatsförhållande till WTF (Wait-’til-Fail) då elever som det inte går så bra för får hanka sig fram, först när det går tillräckligt dåligt och det blir tydligt att eleven inte kommer att nå målen, erbjuds särskilt stöd.
RTI handlar om att ligga steget före, att ha åtgärder och anpassningar redo. Vi ska inte vänta på att eleven ska misslyckas, så fort det inte går så bra som vi kan förvänta oss ska vi sätta in en evidensbaserad åtgärd. Så är RTI tänkt att fungera. PBS i skolan är RTI för beteendeproblem (McIntosh et. Al 2010). PBS i skolan förkortas SWPBS och har på senare tid fått ytterligare en bokstav, SWPBIS (School-wide Positive Behavior Interventions and Supports). SWPBIS är ett evidensbaserat förhållningssätt som syftar till att hjälpa skolor att minska förekomsten av problemskapande beteenden. SWPBIS syftar till skapa förutsättningar för ordning och studiero, i och utanför klassrummen.
Under mitt besök hos Florida’s Positive Behavior Support Projec har jag fått ta del av många konkreta exempel hur SWPBIS används i praktiken och implementeras på skolorna. Det var mycket spännande, jag fick höra både inspirerande och avskräckande berättelser. Många exempel jag mötte är svåra att se i svensk kontext. Jag tror att Claes Nilholms (2016) kritik gentemot RTI i stor utsträckning är applicerbar även på SWPBIS; det är tydligt att arbetsätt och resonemang kommer ur en amerikansk kontext som inte är direkt överförbar till vår. Det finns en begreppsvärld och en syn på både lärande och barn som inte riktigt känns igen från ett svenskt sammanhang. Eleverna ses inte som aktiva subjekt. Forna tider ringer titt som tätt och vill ha sin syn på disciplin och bestraffning tillbaka.
Jag tar med mig fina aspekter av den amerikanska elevhälsan såsom den konkreta strävan mot proaktiva insatser istället för reaktiva. Även om det ibland verkar bli mer snack än verkstad, så finns det något kraftfullt när det förebyggande arbetet är så konkret formulerat och systematiskt paketerat. Jag gillar tydligheten och ambitionerna kring likvärdighet. Jag konstaterar också att vi i Sverige kommit betydligt längre inom vissa områden. Det finns en del som amerikanska lärare och elevhälsopersonal kan lära av oss. Jag är glad över att vi i så stor utsträckning försöker involvera barnen i problemlösningen, försöker se till hela lärmiljön och att tar fasta på de vuxnas ansvar.
Källor:
McIntosh, K., Filter, K. J., Bennett, J. L., Ryan, C., & Sugai, G. (2010). Principles of sustainable prevention: Designing scale‐up of School‐wide Positive Behavior Support to promote durable systems. Psychology in the Schools, 47(1), 5-21.
Nilholm, C. (2016). Proaktiv modell sätter fokus på förebyggande arbete. Forskning för skolan hämtad från http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/strukturella-faktorer/fokus-pa-forebyggande-arbete-1.194458
Det finns hopp om en bättre framtid även för barn från mycket svåra förhållanden – Nyckeln är personliga mål och strategier för att uppnå dem. Det är budskapet från en ny