Pedagogisk Psykologi

En kunskapsportal för skolpersonal

Blogg

Metakognitionens roll vid inlärning och prestation

Av

Metakognition kan enklast beskrivas som tänkande om tänkande. Att arbeta med metakognition innebär att kunna reflektera över sin nuvarande situation, framtida mål, potentiella handlingar, strategier och resultat. Denna form av självreflektion är av betydelse inom såväl skolan som livet i stort.

En av de viktigaste anledningarna att utveckla bättre metakognition är att det utvecklar vår förmåga att applicera kunskap, färdigheter och personliga egenskaper inom flera olika ämnesområden och domäner utöver den ursprungliga inlärningskontexten. Inom psykologisk forskning kallas detta för överföring och är på många vis det ultimata målet med utbildning, att eleverna ska kunna utgå vad de lärt sig i skolan och använda det i det verkliga livet (Fadel, Trilling & Bialik, 2016).

Matematik är ett område där man kunnat studera vikten av metakognition vid inlärning och prestation (Mevarech & Kramarski, 2014). Mindre erfarna matematiker valde till skillnad från de mer erfarna ofta en till synes användbar strategi och fortsatte sedan att använda den utan att kontrollera om strategin faktiskt fungerade väl. På grund av det slösade de mycket tid i onödan. De mer erfarna matematikerna, å andra sidan, uppvisade metakognition på så vis att de hela tiden övervakade för att se att den eller de strategier de valt faktiskt ledde fram mot det önskade resultatet snarare än en återvändsgränd (Gourgey, 1998).

Att på detta sätt kunna vara medveten om sitt eget tänkande i inlärningsprocessen påverkar hur elever tolkar och interagerar med uppgiften framför dem, vilka strategier de väljer ut och hur de använder dem i problemlösning. Dessa metakognitiva processer är kraftfulla verktyg och viktiga att träna inom alla ämnen och vid inlärning överlag.

Förmågor på vetenskaplig grund i skolan?

Psykologen Petri Partanen är en annan person som forskat kring betydelsen av mentala förmågor och metakognition i lärande. I en av studierna som ingick i Partanens avhandling (2016) fann han bland annat att arbetsminnesträning, en vanlig insats för barn i behov av stöd, inte gav någon effekt om den inte också kombinerades med metakognitiv träning.

På sin Facebooksida Skolutvecklarna Sverige skrev Partanen i november 2017 att om vi ska utveckla en skola på vetenskaplig grund måste vi prata mer om just vilka krav såväl förskolans som skolans läroplaner ställer på barn och ungdomars förmågor. Vi kan inte stanna enbart vid Blooms taxonomi för klassificering av lärandemål (1956) eller Svanelids fem förmågor (2014), eftersom båda dessa saknar evidens. I den omfattande internationella forskning som finns om förmågor framgår att dessa inte kan reduceras till just fem avgränsade förmågor. De utvecklas inte heller oberoende av varandra, vissa har en hierarkisk relation, exempelvis att analytisk förmåga och kunskapsinnehåll utgör en grund för utvecklingen av begreppsförmåga.

Partanen utkommer med två nya böcker om dessa frågor under 2018, Förmågor på vetenskaplig grund i förskolan och Förmågor på vetenskaplig grund i skolan. Vi ser fram emot att läsa dem!

Lågaffektivt på film!

Av

Vår kollega Stefan Boström har tagit fram ett spännande alternativ till böcker och föreläsningar om lågaffektivt bemötande. Som den troligtvis första i sitt slag har lågaffektiva filmcirkeln just haft premiär på Youtube och Facebook. Syftet är att utifrån det lågaffektiva förhållningssättet stötta personal som i sitt arbete möter människor med utmanande beteenden.

Stefan, själv verksam som psykolog i skolan kring särskilda undervisningsgrupper, fick idén utifrån insikten om att kompetensutveckling behöver vara enkelt och lätt att genomföra för att fungera:

Jag funderade länge på hur kunskapsöverföringsbiten bäst skulle kunna ske? Alla läser inte böcker, kanske hinner man inte, men det är som det är och svårt att komma ifrån. Det kändes viktigt att göra något som är enkelt att använda och som kan leda till förändring. Då kom jag på att varför inte göra film istället? Dels är det roligt och enkelt att titta på film,samtidigt som det kan vara ett sätt för arbetslaget att utvecklas. Förhoppningsvis kan det leda till en påfyllning kring det lågaffektiva förhållningsättet och en möjlighet att utveckla ett gemensamt språk i arbetsgruppen.

Filmcirkeln består av totalt 8 korta filmer (10-20 minuter per film) och planen är att släppa en film ungefär varannan vecka under våren. I varje avsnitt presenteras enkla principer och konkreta tips utifrån ett lågaffektivt förhållningssätt för att hjälpa arbetsgrupper att utvecklas. I slutet av varje film presenteras ett antal reflektionsfrågor där arbetsgruppen får möjlighet att tillsammans i gruppen reflektera och analysera kring det vardagliga arbetet för att sedan gå ut och pröva de nya kunskaperna i verksamheten. Innehållet passar både grupper som inte tidigare arbetat med lågaffektivt förhållningssätt och grupper som är mer vana.

Vill du använda den lågaffektiva filmcirklen i din verksamhet eller kanske tipsa någon annan? Materialet är kostnadsfritt och finns enkelt att tillgå:

https://facebook.com/filmcirkeln/

För mer info: http://www.psykologiskt.net/uncategorized/varldspremiar-for-lagaffektiva-filmcirkeln/

För stort fokus på skolprestation får motsatt effekt

Av

Vi vill alla att våra barn skall lyckas i skolan och växa upp till välmående, självständiga vuxna. Detta kan ibland leda oss som föräldrar till att starkt uppmuntra prestation och betyg. En nyligen publicerad amerikansk studie pekar på risker med detta och  understryker vikten av att föräldrar balanserar uppmuntran om prestation med att också uppmuntra socialarelationer och barnets egna välbefinnande.

Att uppmuntra presTjurigtBarn_webbtation i sig är inte dåligt, men det är mycket viktigt hur barnet upplever denna uppmuntran. Det blir problematiskt om barnet upplever förälderns uppmaningar som kritik eller ifrågasättande. Om förälderns fokus på skolprestation överskuggar eller ersätter uppmuntran om vänskapsrelationer, omtanke eller interpersonellt välbefinnande påverkas riskerar barnets mående att påverkas negativt. Studien pekar på ett negativt samband mellan barnens upplevelse av föräldern som kritisk med betoning på prestation med faktiska skolresultat. Det vill säga – mer betoning på prestation ledde till sämre mående OCH sämre skolresultat.  Det omvända gällde för barn som upplevde att föräldrarna värderade sociala relationer och barnets egna välbefinnande lika högt eller högre än prestationer.

Nyckeln tycks enligt forskarna alltså vara att hitta en balans, vi ska inte pressa elever att prestera på bekostnad av sociala färdigheter. Vi ska fokusera på välmående, trygghet och relationer i minst lika stor utsträckning som vi betonar prestation.

Referens: “When Mothers and Fathers Are Seen as Disproportionately Valuing Achievements: Implications for Adjustment Among Upper Middle Class Youth” Ciciolla, Curlee, Karageorge & Luthar. (2017)

Lågaffektiva dagar 2018

Av

Nätverket Lågaffektiva psykologer välkomnar alla till Lågaffektiva dagar 2018. Två dagar som kommer att vara fyllda av föreläsningar och workshops kring hur man i olika verksamheter kan använda lågaffektivt bemötande. Temat för dagarna är ”att skapa förutsättningar för både personal och brukare/patienter/elever att lyckas”. Under dagarna kommer ni få ta del av grunderna inom det lågaffektiva bemötandet, både historiskt och teoretiskt, och ni kommer även få chans att fördjupa er i hur man konkret kan använda lågaffektivt bemötande inom t.ex. skola, psykiatri, LSS-verksamhet, hvb-hem, SiS-verksamhet med mera.
Psykolog Bo Hejlskov Elvén är såklart en av huvudtalarna under dagarna. Särskilt inbjuden gäst är Andy McDonnell som är grundaren till ”low arousal approach”, ur vilken Lågaffektivt bemötande har växt fram. Anton Sjögren kommer att föreläsa tillsammans med Stina Hindström om varför ett lågaffektivt bemötande lämpar sig i mötet med traumatiserade personer. Erik Rova kommer tillsammans med Stefan Boström att anordna en workshop om hur man tar det lågaffektiva till nästa nivå på sin skola.

På Lågaffektiva dagar 2018 kan du läsa mer.

Lågaffektivt projekt ledde till tryggare personal

Av

cpsUnder vårterminen 2017 har vi tillsammans med Bjurholms kommun genomfört ett projekt för att införliva lågaffektivt bemötande i skolans hälsofrämjande arbete. Lågaffektivt bemötande handlar om att skapa en miljö präglad av lugn och positiva förväntningar. För att lyckas med det behöver vi bli bra på att förstå, hantera samt förebygga problemsituationer i skolan.

Satsningen har kombinerat en kompetenshöjning för samtlig skolpersonal med riktade insatser till elevhälsopersonal. Vår ambition har varit att elevhälsopersonalen ska kunna stötta och facilitera implementeringen av lågaffektivt bemötande. Vårt projekt har varit en viktig pusselbit i det hälsofrämjande och förebyggande arbete i vilket elevhälsopersonalen och övrig skolpersonal utgår ifrån en samsyn och ett gemensamt förhållningssätt.

Både skolpersonalen och elevhälsopersonalen upplever att deras kunskaper kring problemskapande beteende och lågaffektivt bemötande har ökat. De upplever att de blivit tryggare i hur de kan hantera svåra situationer. I utvärderingen har vi försökt titta närmre på skolpersonalens tankar och inställning till problemskapande beteende. Efter genomförda utbildningsinsatser tycks personalen i mindre utsträckning tänka att det är eleven/vårdnadshavares ansvar att komma tillrätta med problemen, de tycker inte att det är lika viktigt att ”visa vem som bestämmer” eller att eleverna har kontroll och uppsåt i svåra situationer.

I den nedan länkade projektrapporten kan du läsa mer om hur vi lagt upp arbetet och vad skolpersonalen tyckte. I höst kommer vi att genomföra ett projekt med samma upplägg tillsammans med en annan kommun men kommer då också att inkludera förskolan. Kul! Det ser vi fram emot! Om du vill veta mer om projektet eller vill genomföra något liknande på din skola eller i din kommun är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.

Här kan du läsa hela projektrapporten.

Vill du veta mer mejla till erik@rovasjogren.se eller ring 070-2363200

Ger hjärnträningsprogram effekt?

Av

Hjärnan och dess för betydelse för människors beteende och upplevelser har varit ett hett ämne för forskare sedan 1990-talet, ett årtionde som kommit att kallas ”the Decade of the Brain”. Innan dess trodde man att hjärnan i princip var färdig och oföränderlig i vuxen ålder, men med nya forskningsmetoder kunde man under 1990-talet visa hur hjärnan förändras och omskapas hela livet. Ja, faktiskt ända upp i ålderdomen.

Efter detta kunskapsgenombrott är den moderna synen på hjärnan att den är ett organ som man kan träna, boosta, förändra och förbättra. ”Så tränar du din hjärna” är en återkommande rubrik på löpsedlar och tidningsomslag. Att träna hjärnan tycks innebära något avskilt och helt annat än att exempelvis lära sig ett språk, göra läxor eller dansa balett. Lite som att hjärnan vore en muskel som behöver tränas separat, med särskilda träningsprogram.

Nu finns också mängder av spel och appar som marknadsförs med påståendet att de skulle träna hjärnan. Att du genom att träna på de övningar som spelen innehåller skulle kunna förbättra hur du fungerar i din vardag.

skarmavbild-2016-12-18-kl-20-24-01Att träna på att minnas långa sifferserier kan enligt speltillverkarna påverka hur mycket du minns från till exempel en föreläsning. Att träna på att övervaka hur tåg kör på flera rälsar, och samtidigt styra dem till rätt slutstation, kan enligt speltillverkarnas logik göra dig bättre på situationer som kräver skiftande av uppmärksamhet, till exempel bilkörning. Vissa av tillverkare går till och med så långt i sin iver att hävda spelens förträfflighet att de påstår att man genom att spela dem kan sänka sjukvårdskostnader och fördröja hjärnans åldrande.

Ligger det då något i dessa påståenden?

Att det går att bli bättre på saker man tränar på är ju knappast någon nyhet. Frågan är snarare om det kan få dig att bli bättre även på saker du inte tränar. Som en slags genväg.

Inom fysisk träning och sjukgymnastik har man länge utgått från den så kallade specificitetsprincipen. Med det menas att det du tränar på blir du bättre på. Tränar du på att lägga en basketboll i korgen blir troligen bättre på det än vad du var innan. Men det betyder inte i sin tur att du blir bättre på att göra mål när du spelar fotboll.

På liknande sätt tycks det vara med hjärnträning. Enligt en översiktsartikel från 2016 är bevisen för överföringseffekter av kognitiv träning, alltså att träningen på en uppgift gör dig bättre på en annan uppgift, svaga.

Det betyder att om du tränar på att minnas långa sifferserier kommer du förmodligen att bli bättre på det, men antagligen inte på att minnas mer när du läser en faktabok.

Det tycks också vara så att ju mindre komplex uppgift du tränar på är, desto mindre överföring till andra uppgifter får du. Det finns faktiskt en typ av spel som har visat sig ha vissa mer överföringseffekter än de flesta hjärnträningsprogram. Det är så kallade first person shooter-spel, där spelaren befinner sig i ett komplext virtuellt rum där det händer mycket olika saker och det går att förflytta sig och utforska miljön.

I en översiktsartikel från 2012  frågar sig forskare hur det är möjligt att just den här typen av spel kan ge effekter som faktiskt tycks ha vissa överföringseffekter. Något som de mer riktade hjärnträningsspelen ännu inte verkar ha lyckats med. Teorin som forskarna framför är att istället för att träna upp särskilda riktade förmågor lär TV-spelen ut en generell förmåga att snabbare lära sig nya saker. Kanske är det så att en stimulerande och lagom utmanande miljö kan vara långt mer hjärntränande än en specialdesignad app?

Det viktigaste är hur som helst att du vet vad du får och att det inte finns något magiskt sätt att träna hjärnan genom att köpa en app. Du tränar ju faktiskt hjärnan hela tiden – när du läser, går i skogen, lär dig en dans eller gör läxor. Och tydligen till och med när du spelar TV-spel.

 Referenser:

  1. Simons, D.J., Boot, W.R., Charness, N., Gathercole, S.E., Chabris, C.F., Hambrick, D.Z. & Stine-Morrow E.A..L. (2016). Do “Brain-Training” Programs Work? Psychological Science in the Public Interest, Vol. 17(3) 103–186
  1. Bavelier, D., Green, C.S., Pouget, A. & Schrater, P.(2012) Brain Plasticity Through the Life Span: Learning to Learn and Action Video Games. Annual Review of Neuroscience.