Pedagogisk Psykologi

En kunskapsportal för skolpersonal

Blogg

3 centrala ledarskapsbeteenden [Video]

Av

Vad utmärker en bra ledare?

Enligt Simon Elvnäs, forskare vid KTH och författare till boken ”Effektfull – detaljerade studier av ledarskap”, är tre beteenden särskilt viktiga:

  1. Tydlighet i instruktion och vad som ska göras.
  2. Uppmärksamhet för det arbete som gjorts.
  3. Återkoppling och uppföljning som värderar om det utförda arbetet var bra eller dåligt och motiverar varför.

Tydlighet – innebär exempelvis att ledare bör klargöra och konkretisera mål, uppdelat utifrån år, halvår, kvartal, månad, vecka och dag. Och även bryta ner dessa mål i konkreta dagliga aktiviter. Detta är något ledare delvis behöver göra för sig själva, men också genom att prata, resonera och planera i dialog tillsammans med medarbetare och personal.

Uppmärksamhet – innebär att ledare bör ha rutiner och system för att uppmärksamma, utvärdera och följa upp utfört arbete.

Återkoppling – innebär att ge värderad feedback om det utförda arbetet blev bra eller dåligt och förklara varför. I Elvnäs studier videofilmades ledare. Videoupptagningarna visade på att ledares återkoppling till stora delar neutral, och består av orden ”Mm.”, ”Ah”, ”Okej”, i kombination med att man nickar på huvudet. Snarare än att man värderade arbetet som positivt eller negativt och ledare väldigt sällan eller aldrig förklarar varför arbetsinsatsen var bra eller dåligt. Den extra anstränging som värderad återkoppling kräver är dock en viktig insats i ett effektfullt ledarskap.

För mer om detta, rekommenderar vi dig att läsa Simon Elvnäs bok ”Effektfull: Detaljerade studier av ledarskap”.

Gå också gärna in och prenumerera på vår nya YouTube-kanal för Pedagogisk Psykologi – om du vill se mer videos från oss!

101 lästips för psykologer i skola och förskola

Av

Av personer som är nya i skolans värld får vi ibland frågan: ”Vad bör jag läsa för att bilda mig en bättre förståelse för pedagogisk psykologi?” Oftast är det psykologer som frågar oss, men även andra professioner inom elevhälsan. Därför har vi nu satt ihop listorna 101 lästips för psykologer i skolan och 101 lästips för psykologer i förskolan.Här hittar du många klassiker, så som Att platsa i en skola för alla av Säljo & Hjörne och Att utveckla elevhälsa av Petri Partanen. Men också många av de fantastiska nya böcker och publikationer som getts ut de senaste åren, exempelvis Hantera, utvärdera och förändra (2018) av Hejlskov Elvén och Sjölund, Psykologi för klassrummet (2016) av Lehtinen och Jakobsson Lundin och Psifos kvalitetsmodell för psykologers arbete i elevhälsan (2018).

Ladda ner

Dela gärna inlägget vidare om du känner någon inom skola/elevhälsa som du tror kan ha nytta av dessa listor!

HBTQ+ – Begrepp och bemötande [infografik]

Av

Transpersoner är i flera avseende en särskilt utsatt grupp och det finns ett behov av ökad kunskap om hur vi bäst främjar transpersoners lika rättigheter.

Regeringen gick den här veckan ut med beskedet att de stärker arbetet för HBTQ-personers lika rättigheter och möjligheter.

  • Regeringen beslutar att Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Statens skolverk från och med nu ska vara hbtq-strategiska myndigheter.
  • Diskrimineringsombudsmannen får i uppdrag att särskilt redovisa de insatser myndigheten har genomfört som syftar till att förebygga och motverka diskriminering av transpersoner.
  • Statistiska centralbyrån (SCB) kommer också få i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för hur offentliga aktörer kan inkludera binära och ickebinära transpersoner i enkäter och undersökningar.

Nedan finner du här en infografik om HBTQ-begrepp och bemötande.

Vissa av begreppen kan väcka frågor eller upplevas ha en positiv/negativ laddning. För att få en mer nyanserad och problematiserande beskrivning av samtliga dessa begrepp rekommenderar vi därför intresserade läsare att kolla in källan till informationen: HBTQ+ : psykologiska perspektiv och bemötande (2017) av Tove Lundberg, Anna Malmquist, Matilda Wurm, Elisabet Fredholm.

Klicka på bilden för att se den i större storlek! Högerklicka och välj ”Spara som… för att ladda ner den.

PS: Dela gärna infografiken vidare om du fann den använbar!

8 former av nätmobbning [infografik]

Av

I det här inlägget hittar du en infografik över 8 former av nätmobbning som vi satt ihop utifrån boken ”Nätmobbning: handbok för skolan” (2016) av Ann Frisén och Sofia Berne. Klicka på bilden för att se den i större storlek! Högerklicka och välj ”Spara som…” för att ladda ner den.

Ur bokbeskrivningen:

  • Att spendera tid vid datorn, surfplattan eller mobilen är idag en självklar del av ungas vardag. Men med möjligheterna som kommer med modern teknik och moderna kommunikationskanaler kommer också risker, och på senare tid har nätmobbning lyfts fram som ett allt vanligare och allvarligare problem.
  • Minst 1 av 10 skolelever är drabbade och skolan har ett ansvar att utreda och åtgärda nätmobbningssituationer. Men hur gör man detta på bästa sätt?
  • Nätmobbning: Handbok för skolan berättar hur skolan kan upptäcka, förebygga och åtgärda nätmobbning. Förutom att ge konkreta råd beskriver författarna även den mest aktuella svenska och internationella forskningen på området…

Boken är full av konkreta tips till pedagoger och elevhälsopersonal och ett viktigt komplement till skolans förebyggande arbetet mot mobbning utanför nätet. Du hittar den här på Adlibris.

PS: Dela gärna infografiken vidare om du fann den använbar!

5 principer för att stötta barn och ungdomar i kris

Av

 

Hur kan vi bemöta barn och ungdomar som befinner sig i kris eller varit med om trauma? Finns det några grundläggande principer man kan utgå från i detta arbete?

I boken Barn på flykt – Modernt krisstöd och traumamedvetet möte beskriver psykolog och psykoterapeut Sophie Arnö en ny syn på krisstöd som vuxit fram ur det senaste decenniets forskning. Tidigare betonades främst metodstyrda professionella interventioner. Idag förespråkas däremot ett mer individ- och situationsanpassat stöd med ökad respekt för självläkande processer (Hobfoll m.fl., 2007).

Vi reagerar alla olika på svåra händelser. Det finns med andra ord inget facit som kan appliceras på alla människor. Inga förutbestämda faser som alla per automatik genomgår.

Några av de faktorer som kan påverka människors krisreaktioner är individuella förutsättningar, ålder, kontext, personlighet och biologi, nätverk, copingstrategier (dvs. hur vi tar itu med saker och hanterar svårigheter) och personens tolkning av händelsen/händelserna de varit med om.

Det är först efter att tid passerat och situationen stabiliserats som man kan veta vilka personer som får kvarstående besvär och kan behöva mer stöd efter en kris. Vad människor behöver i de flesta fall är vardagligt stöd i övergången från normal krisreaktion till stabilisering, snarare än diagnos och klinisk behandling.

Fem viktiga principer som kan ligga till grund för anpassade insatser efter trauma är följande:

1. Främja trygghet

Trygghet är ett grundläggande behov för att människans fysiologiska stressystem ska kunna komma ner i varv. Främja trygghet genom att exempelvis:

  • Skapa en så trygg och säker miljö som möjligt omkring den drabbade. Både den rent objektiva säkerheten och personens psykologiska upplevelse av säkerhet är av betydelse.
  • Om personen i fråga har separerats från sin familj eller anhöriga är det viktigt att försöka återförena dem eller i alla fall försöka ge information om dem.
  • När man befinner sig i ett tillstånd av hög stress finns också risken att man börjar uppfattar världen som konstant hotfull. Ett sätt att bryta denna automatiska generalisering kan vara att förtydliga: ”Det var farligt den natten – men alla nätter är inte farliga. Här är du säker”.

2. Främja lugn

Naturliga reaktioner på stressande händelser kan vara sådant som fysisk uppvarvning i form av förhöjd ångest eller avtrubbning som tar sig uttryck i känslor av frånvaro och apati. Främja lugn genom att exempelvis:

  • Ge stöd och redskap för avslappning och lugn. Hitta sätt att hjälpa individen reglera ner sitt eget stressystem, exempelvis med hjälp av tekniker såsom djupandning och muskelavspänning.
  • Ge pedagogisk information om vanligt förekommande reaktioner på stress. En vanlig reaktion vid stark ångest kan exempelvis vara en upplevelse av att man håller på att bli galen, vilket i sig kan vara skrämmande. Att få grundläggande utbildning i hur kroppen fungerar vid stress och kännedom om normala krisreaktioner kan då innebära en stor lättnad.
  • Begränsa information som kan uppfattas som skrämmande eller på annat sätt framkalla negativa känslor.
  • Hjälp personen att bryta ner problem som i ett stressat tillstånd kan upplevas som övermäktiga i mindre, mer hanterbara delar. På så vis kan personen få en ökad känsla av kontroll och möjlighet att klara av uppgifter och lösa problem, ett steg i taget.

3. Främja tillit

När man upplever en skrämmande eller påfrestande situation som är bortom ens egen kontroll kan det vara lätt att tappa känslan av att man är kapabel att hantera tillvaron i vidare bemärkelse. Främja tillit genom att exempelvis:

  • Stärka individens tro på sitt eget omdöme, förmåga att lugna sig själv och lösa problem.
  • Utforska vad barnet/ungdomen själv vill göra: Vad har hen för intressen? Vad är hen bra på? Vad finns det för möjligheter att omsätta de kunskaperna här?
  • Be barnet/ungdomen berätta om en tidigare gång i livet då de klarat av en utmaning. Att påminnas om detta kan stärka ens tro på att man kan klara av svåra situationer på nytt i framtiden.
  • Var ärlig och tydlig med vilket typ av stöd du själv kan erbjuda. Lova aldrig mer än du kan hålla!

4. Främja samhörighet

Det finns mycket forskning som betonar att socialt stöd är den enskilt viktigaste friskhetsfaktorn efter svåra händelser i livet (Hedrenius & Johansson, 2013). Främja samhörighet genom att exempelvis:

  • Sträva efter att möjliggöra kontakt och närhet mellan den drabbade och hens familj, vänner och/eller andra betydelsefulla personer i deras liv.
  • Om hen inte har tillgång till sina föräldrar, hjälp till att identifiera vilka andra personer som skulle kunna erbjuda stöd.
  • Lär ut strategier och tillvägagångssätt för att söka stöd på egen hand.
  • Inkludera barnet/ungdomen i en social gemenskap. Samhörigheten i en grupp ger inte bara känslomässig trygghet, den kan också skapa ökade förutsättningar för praktisk problemlösning i vardagen.

5. Främja hopp

Om en människa drabbas av svåra eller extrema händelser är det vanligt att deras föreställning om världen som god, trygg och förutsägbar skadas. Detta kan i sin tur leda till känslor av förlust, förtvivlan och hopplöshet. Främja hopp genom att exempelvis:

  • Normalisera naturliga stressreaktioner
  • Hjälpa barnet/ungdomen korrekt bedöma risker och möjligheter
  • Lyft känslan av egen skuld och ansvar för det som hänt från barnet
  • Formulera positiva och framåtsyftande mål

Sammanfattning

Alla typer av insatser som främjar en känsla av trygghet, lugn, tillit, samhörighet eller hopp kan bidra till en positiv utveckling hos barn och ungdomar efter påfrestande livshändelser. Dessa fem principer är hämtade ur boken Barn på flykt av psykolog och psykoterapeut Sophie Arnö, utifrån forskning av Hobfoll med flera (2007). Boken blandar berättelser om barn på flykt med modern psykologisk teori och forskning om krisstöd och trauma på ett föredömligt sätt. Klicka här för att läsa mer om boken.

Källor:

Arnö, S. (2018). Barn på flykt: Modernt krisstöd och traumamedvetet möte (1:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Hobfoll, S. E., Watson, P., Bell, C. C., Bryant, R. A., Brymer, M. J., Friedman, M. J., … & Maguen, S. (2007). Five essential elements of immediate and mid–term mass trauma intervention: Empirical evidence. Psychiatry: Interpersonal and Biological Processes, 70(4), 283-315. Hämtad 05 juni 2018, från https://www.researchgate.net/publication/238789146_Five_Essential_Elements_of_Immediate_and_MidTerm_Mass_Trauma_Intervention

Hedrenius, S., & Johansson, S. (2013). Krisstöd vid olyckor, katastrofer och svåra händelser : att stärka människors motståndskraft. Stockholm: Natur & Kultur.

Främja närvaro och förebygga skolfrånvaro – 5 viktiga punkter

Av

Skolfrånvaro och “hemmasittande” är ett problem som ökar och många skolor och kommuner har svårigheter i att hantera och bygga upp sitt arbete kring detta. Frånvaro kan snabbt bli permanent vilket innebär ökad risk för bland annat psykisk ohälsa, missbruk, skolavhopp och arbetslöshet. Det är därför av stor vikt att vi känner till och agerar utifrån kunskap som finns om framgångsrikt närvaroarbete.

På senare tid har det kommit många bra rapporter, böcker och andra underlag på ämnet, se till exempel:

Med avstamp i dessa och våra erfarenheter har vi försökt formulera några punkter vilka har visat sig vara viktiga framgångsfaktorer i arbetet med problematisk skolfrånvaro:

    1. Goda relationer mellan lärare och elever. En skolmiljö och ett skolklimat där eleven känner sig trygg, accepterad och inkluderad har stor betydelse för närvaron.Det är även viktigt att som elev få hjälp att hitta sina resurser och att få upplevelser av att lyckas i skolarbetet. Att få bli sedd och vara bra på något i skolan ökar sannolikheten för att faktiskt komma dit.
    2. Kunskap om riskfaktorer hjälper oss identifiera elever i riskzon. Orsakerna till skolfrånvaro är många men kan delas in i tre områden vilka interagerar och påverkar varandra: individuella, skolrelaterade och sociala faktorer. Elever med problematisk frånvaro uppvisar i högre grad än andra elever tecken på psykisk ohälsa samt en negativ självbild och låg uppfattning om de egna skolprestationerna. Det kan också vara så att eleven är frånvarande för att slippa bli utsatt för mobbning eller kränkningar i skolan.  Andra skolrelaterade faktorer kan vara otrygghet gällande skolbyten, stadieövergångar och klassbyten. Att inte få till en lärmiljö som är anpassad till elevens förutsättningar kan också leda till frånvaro.
    3. Tydliga rutiner för att främja närvaro och förebygga samt hantera frånvaro. Vad händer första gången, sjunde gången osv? Ett pålitligt frånvarosystem kan ge information om frånvaromönster vilka i sin tur kan innebära pedagogiska, sociala och organisatoriska utmaningar för skolan.
    4. Ge eleven den tid hen behöver för att ta sig tillbaka och stressa inte fram. Anpassningar av schema och en plan för hur eleven ska ta sig till skolan kan vara hjälpsamt.
    5. Behåll kunskapsfokus och ställ er frågan – Vilket stöd behöver eleven för att nå målen? Det är viktigt att vi i skolan fokuserar på det vi råder över och kan påverka, då ökar våra möjligheter att agera och risken för uppgivenhet minskar.

Om du vill veta mer om att arbeta för att främja närvaro och förebygga frånvaro, ta gärna kontakt med oss. Vi föreläser, utbildar och handleder, tillsammans kan vi hitta ett upplägg som passar er. Klicka här för att läsa mer.

__

Referenser och tips för vidare lyssning och läsning:

Skolinspektionen (2016). Omfattande ogiltig frånvaro i Sveriges grundskolor. Stockholm: Skolinspektionen.

Skolverket (2012). Statistik och analys.

SOU 2016:94 Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. Betänkande av Att vända frånvaro till närvaro – en utredning om problematisk elevfrånvaro

Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro – Maria Bühler, Annelie Karlsson & Terése Österholm

Problematisk skolfrånvaro – en forskningsöversikt av Martin Karlberg

Att förebygga frånvaro och främja närvaro av Teres Österholm 

Skolfrånvaro av Maja Lindqvist

Podcast Anpassa skolan – Problematisk skolfrånvaro

Hög frånvaro i skolan väcker oro hos utredare – SR, 13 september 2016.

Skolverket: Det är bekymmersamt – SR, 13 september 2016.

Regeringen vill utreda lång frånvaro från skolan – SR, 08 september 2015.

Hemmasittare och vägen tillbaka – SR, 12 maj 2015.

Blyga och ängsliga barn – Socialstyrelsen (2010).

Skolfrånvaro och vägen tillbaka. Långvarig ogiltig frånvaro i grundskolan – Skolverket (2010).