• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
Pedagogisk Psykologi

Pedagogisk Psykologi

En kunskapsportal för skolpersonal

  • Utbildningar
    • Beteendeproblem i skolan
    • Traumakunskap i skolan
    • Att lösa problem tillsammans
    • Förebygga problematisk skolfrånvaro
    • Pedagogiskt Ledarskap
  • Tjänster
    • Handledning
    • Psykologisk kompetens till er skola
    • Psykologutredning
    • Föräldrastöd
  • Om Oss
  • Material
  • Nyhetsbrev
  • Media
  • Podcast
  • Blogg

Pedagogisk Psykologi

Lågaffektivt projekt ledde till tryggare personal

juni 15, 2017 Av Pedagogisk Psykologi

cpsUnder vårterminen 2017 har vi tillsammans med Bjurholms kommun genomfört ett projekt för att införliva lågaffektivt bemötande i skolans hälsofrämjande arbete. Lågaffektivt bemötande handlar om att skapa en miljö präglad av lugn och positiva förväntningar. För att lyckas med det behöver vi bli bra på att förstå, hantera samt förebygga problemsituationer i skolan.

Satsningen har kombinerat en kompetenshöjning för samtlig skolpersonal med riktade insatser till elevhälsopersonal. Vår ambition har varit att elevhälsopersonalen ska kunna stötta och facilitera implementeringen av lågaffektivt bemötande. Vårt projekt har varit en viktig pusselbit i det hälsofrämjande och förebyggande arbete i vilket elevhälsopersonalen och övrig skolpersonal utgår ifrån en samsyn och ett gemensamt förhållningssätt.

Både skolpersonalen och elevhälsopersonalen upplever att deras kunskaper kring problemskapande beteende och lågaffektivt bemötande har ökat. De upplever att de blivit tryggare i hur de kan hantera svåra situationer. I utvärderingen har vi försökt titta närmre på skolpersonalens tankar och inställning till problemskapande beteende. Efter genomförda utbildningsinsatser tycks personalen i mindre utsträckning tänka att det är eleven/vårdnadshavares ansvar att komma tillrätta med problemen, de tycker inte att det är lika viktigt att ”visa vem som bestämmer” eller att eleverna har kontroll och uppsåt i svåra situationer.

I den nedan länkade projektrapporten kan du läsa mer om hur vi lagt upp arbetet och vad skolpersonalen tyckte. I höst kommer vi att genomföra ett projekt med samma upplägg tillsammans med en annan kommun men kommer då också att inkludera förskolan. Kul! Det ser vi fram emot! Om du vill veta mer om projektet eller vill genomföra något liknande på din skola eller i din kommun är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.

Här kan du läsa hela projektrapporten.

Vill du veta mer mejla till erik@rovasjogren.se eller ring 070-2363200

Arkiverad under: Elevhälsa, Lågaffektivt bemötande, Utbildning Taggad som: Bjurholm kommun, Elevhälsa, Hälsofrämjande arbete, Kompetenshöljning, Lågaffektivt bemötande, Problemskapande beteende, Projekt

Ger hjärnträningsprogram effekt?

december 18, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Hjärnan och dess för betydelse för människors beteende och upplevelser har varit ett hett ämne för forskare sedan 1990-talet, ett årtionde som kommit att kallas ”the Decade of the Brain”. Innan dess trodde man att hjärnan i princip var färdig och oföränderlig i vuxen ålder, men med nya forskningsmetoder kunde man under 1990-talet visa hur hjärnan förändras och omskapas hela livet. Ja, faktiskt ända upp i ålderdomen.

Efter detta kunskapsgenombrott är den moderna synen på hjärnan att den är ett organ som man kan träna, boosta, förändra och förbättra. ”Så tränar du din hjärna” är en återkommande rubrik på löpsedlar och tidningsomslag. Att träna hjärnan tycks innebära något avskilt och helt annat än att exempelvis lära sig ett språk, göra läxor eller dansa balett. Lite som att hjärnan vore en muskel som behöver tränas separat, med särskilda träningsprogram.

Nu finns också mängder av spel och appar som marknadsförs med påståendet att de skulle träna hjärnan. Att du genom att träna på de övningar som spelen innehåller skulle kunna förbättra hur du fungerar i din vardag.

skarmavbild-2016-12-18-kl-20-24-01Att träna på att minnas långa sifferserier kan enligt speltillverkarna påverka hur mycket du minns från till exempel en föreläsning. Att träna på att övervaka hur tåg kör på flera rälsar, och samtidigt styra dem till rätt slutstation, kan enligt speltillverkarnas logik göra dig bättre på situationer som kräver skiftande av uppmärksamhet, till exempel bilkörning. Vissa av tillverkare går till och med så långt i sin iver att hävda spelens förträfflighet att de påstår att man genom att spela dem kan sänka sjukvårdskostnader och fördröja hjärnans åldrande.

Ligger det då något i dessa påståenden?

Att det går att bli bättre på saker man tränar på är ju knappast någon nyhet. Frågan är snarare om det kan få dig att bli bättre även på saker du inte tränar. Som en slags genväg.

Inom fysisk träning och sjukgymnastik har man länge utgått från den så kallade specificitetsprincipen. Med det menas att det du tränar på blir du bättre på. Tränar du på att lägga en basketboll i korgen blir troligen bättre på det än vad du var innan. Men det betyder inte i sin tur att du blir bättre på att göra mål när du spelar fotboll.

På liknande sätt tycks det vara med hjärnträning. Enligt en översiktsartikel från 2016 är bevisen för överföringseffekter av kognitiv träning, alltså att träningen på en uppgift gör dig bättre på en annan uppgift, svaga.

Det betyder att om du tränar på att minnas långa sifferserier kommer du förmodligen att bli bättre på det, men antagligen inte på att minnas mer när du läser en faktabok.

Det tycks också vara så att ju mindre komplex uppgift du tränar på är, desto mindre överföring till andra uppgifter får du. Det finns faktiskt en typ av spel som har visat sig ha vissa mer överföringseffekter än de flesta hjärnträningsprogram. Det är så kallade first person shooter-spel, där spelaren befinner sig i ett komplext virtuellt rum där det händer mycket olika saker och det går att förflytta sig och utforska miljön.

I en översiktsartikel från 2012  frågar sig forskare hur det är möjligt att just den här typen av spel kan ge effekter som faktiskt tycks ha vissa överföringseffekter. Något som de mer riktade hjärnträningsspelen ännu inte verkar ha lyckats med. Teorin som forskarna framför är att istället för att träna upp särskilda riktade förmågor lär TV-spelen ut en generell förmåga att snabbare lära sig nya saker. Kanske är det så att en stimulerande och lagom utmanande miljö kan vara långt mer hjärntränande än en specialdesignad app?

Det viktigaste är hur som helst att du vet vad du får och att det inte finns något magiskt sätt att träna hjärnan genom att köpa en app. Du tränar ju faktiskt hjärnan hela tiden – när du läser, går i skogen, lär dig en dans eller gör läxor. Och tydligen till och med när du spelar TV-spel.

 Referenser:

  1. Simons, D.J., Boot, W.R., Charness, N., Gathercole, S.E., Chabris, C.F., Hambrick, D.Z. & Stine-Morrow E.A..L. (2016). Do “Brain-Training” Programs Work? Psychological Science in the Public Interest, Vol. 17(3) 103–186
  1. Bavelier, D., Green, C.S., Pouget, A. & Schrater, P.(2012) Brain Plasticity Through the Life Span: Learning to Learn and Action Video Games. Annual Review of Neuroscience.

Arkiverad under: Elevhälsa, Utbildning

Hur förebygger vi skolfrånvaro? 5 vetenskapliga slutsatser om problematisk skolfrånvaro

september 15, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

 

tommastolar1
Häromdagen publicerades en ny rapport om skolfrånvaro med titeln “
Skolans tomma stolar – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan”. TNS Sifo har under 2016, på uppdrag av Prestationsprinsen och Skandia stiftelse Idéer för livet, undersökt total frånvaro i grundskolan höstterminen 2015. Datan är insamlad från 487 skolledare i 186 kommuner.

Klicka här för att ladda ner rapporten i sin helhet (PDF, 36 sidor).

Rapporten konstaterar att skolfrånvaro och “hemmasittande” är ett växande problem. Det smyger sig ner i åldrarna och många skolor och kommuner har svårigheter i att hantera och bygga upp sitt arbete kring detta problem.

Få kommuner och skolor har i nuläget en dedikerad funktion med ansvar specifikt för att samla in och analysera frånvarostatistiken. Det är också relativt få kommuner erbjuder stöd till de skolor som behöver det för att möta denna svåra utmaning. Frånvaroproblematiken debuterar ofta i årskurs 4, men det är i högstadiet som den är som störst, enligt Skolinspektionen, 2016.

Det finns i dagsläget ingen officiell statistik över skolfrånvaro på nationell nivå i Sverige. Eftersom frånvaro inte ingår i den statistik som Skolverket samlar in. På kommun och huvudmannanivå ser det väldigt olika ut om och hur statistik samlas in. Vissa har kommit långt och infört gemensamma närvarosystem, andra är långt därifrån. Detsamma gäller bland skolorna.

Här är en lista över 5 centrala slutsatser från rapporten Skolans tomma stolar:

1. Även giltig frånvaro måste följas upp och analyseras.

Det räcker inte med att bara följa upp och analysera den ogiltiga frånvaron, även den anmälda/giltiga frånvaron måste registreras och analyseras. Detta beror på att mycket av den problematiska och omfattande frånvaron gömmer sig inom den giltiga. Oavsett vad som orsakat frånvaron får den likartade konsekvenser, eleven halkar efter i skolarbetet och riskerar att tappa kontakten med klasskamrater och lärare, vilket på sikt kan leda till utanförskap.

2. Rapporten visar att det finns många elever med stor frånvaro.

Enligt de undersökningar som legat till grund för denna rapport som tittat på grundskolan ökar den totala frånvaron för varje årskurs och är som störst i årskurs 9.

  • Omkring 50 000 elever (i mellanstadiet och högstadiet) har en stor frånvaro idag
  • Över 14 000 av dem har en frånvaro på över 20 %
  • Mer än 38 000 av dem har en frånvaro på mellan 10-19 %
  • En del av dessa elever går inte i skolan alls under en lång tid, så kallade “hemmasittare”

Dessa siffror, som bygger på de undersökningar som idag finns att tillgå, visar på vikten av att vi förbättrar vårt förebyggande arbete samt registrering och mätning av frånvaro i skolan. Att i skolan ha system för att hålla koll på närvaro/frånvaro är en viktig intervention som i sig ger effekt.

Det finns sällan en enskild orsak till att problematisk skolfrånvaro uppstår. Tvärtom är det en komplex blandning av flera olika risk- och skyddsfaktorer som påverkar frånvaron. Det varierar från person till person vilka dessa faktorer är och hur de samspelar.

3. Det fria skolvalet kan påverka elevens rätt till utbildning.

Det finns utifrån ett barnrättsperspektiv brister med det fria skolvalet, enligt rapporten, då det kan påverka möjligheten för en elev att få rätten till utbildning tillgodosedd. I skollagen står att hemkommunen ska säkerställa att skolpliktiga barn som inte går i deras grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning. Av rapporten framgår dock att:

  • Endast drygt hälften (54 %) av kommunerna samlar in statistik över närvaro i sina kommunala skolor.
  • Endast 12 % samlar in statistik från friskolor i kommunen
  • Nästan två tredjedelar (64 %) samlar inte någon statistik över frånvaron bland skolpliktiga barn som fullgör sin skolplikt utanför kommunen.

Det tycks kort sagt vara möjligt att det finns ett mörkertal, elever med problematisk skolfrånvaro utanför kommunens egna skolor som missas.

Rapporten visar också på att kommunerna i relativt låg grad (34 %) låter friskolor ta del av deras stödjande arbete kring frånvaro. Detta leder till frågan: Ska det stödjande arbetet ses som stöd till skolan eller bör det kanske ses som en insats för att säkerställa rätten till utbildning för alla barn i kommunen, oavsett skolval?

4. Uppföljningen av skolfrånvaro kan förbättras.

Det är kommunens uppgift att se till att eleverna i dess grundskola fullgör sin skolgång enligt skollagen. Men forskarna får inte riktigt siffrorna från kommun och skolor att gå ihop med det växande problem som skolfrånvaron utgör.

80 % av skolorna och 54 % av kommunerna i undersökningen uppger att de samlar in statistik över frånvaro. I stort sett alla skolor och kommuner (99 %) uppger att de följer upp problematisk frånvaro. Men hur kan frånvaron vara så stor om 99 % följer upp och agerar?

Enligt rapporten är en potentiell förklaring att de arbetssätt som kommuner och skolor idag använder för att förebygga frånvaro idag inte riktigt fungerar. Forskarna rekommenderar vidare att officiell statistik på nationell nivå bör införas. Så att vi därmed kan få en uppfattning om att och i vilken omfattning våra barn faktiskt går i skolan.

5. Skolor och kommuner saknar stöd och riktlinjer i frånvaroarbetet.

Riktlinjerna för arbetet med problematisk skolfrånvaro är inte tillräckligt tydliga. Det anser 71 % av kommunerna och 63 % av skolledarna. Drygt hälften av båda dessa grupper upplever inte att de fullt ut får det stöd de skulle behöva.

Både kommuner och skolor uttrycker att de har ett behov av tydliga riktlinjer och stöd i arbetet med skolfrånvaro som skolmyndigheterna eller den kommunala huvudmannen/förvaltningen i dagsläget inte tillgodoser.

Sammanfattning

Rapporten Skolans tomma stolar visar på att frånvaro är ett växande problem för många skolor och kommuner i Sverige. Enligt TNF Sifo var drygt 50 000 elever i grundskolan frånvarande under hösten 2015. En av de viktigaste slutsatserna från denna rapport är att vi måste börja mäta och följa upp även den giltiga/anmälda frånvaron – inte bara den ogiltiga. Ur ett barnrättsperspektiv lyfter forskarna också att det fria skolvalet i nuläget kan påverka elevers rätt till utbildning, något som behöver granskas närmare. Uppföljningen av skolfrånvaron kan förbättras, på såväl lokal som nationell nivå. Men drygt två tredjedelar av de 487 skolledare och 186 kommuner som ingick i denna rapport upplever att de saknar de riktlinjer och verktyg som krävs i arbetet med att minska problematisk skolfrånvaro.

 

Klicka här för att ladda ner rapporten i sin helhet.

tomma-stolar2

 

Tips på vidare lyssning och läsning om detta:

  • Hög frånvaro i skolan väcker oro hos utredare – SR, 13 september 2016.
  • Skolverket: Det är bekymmersamt – SR, 13 september 2016.
  • Regeringen vill utreda lång frånvaro från skolan – SR, 08 september 2015.
  • Hemmasittare och vägen tillbaka – SR, 12 maj 2015.
  • Blyga och ängsliga barn – Socialstyrelsen (2010).
  • Skolfrånvaro och vägen tillbaka. Långvarig ogiltig frånvaro i grundskolan – Skolverket (2010).

 

 

Arkiverad under: Elevhälsa Taggad som: Elevhälsa, Frånvaroarbete, Skolans tomma stolar, Skolfrånvaro, Tidiga insatser

Levla lärmiljön uppdateras

september 14, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Levla LärmiljönLevla-Materialet togs fram inom ramen av ett projekt i Umeå kommun 2013-2015. Materialet består av formulär och en anpassnings- och åtgärdsbank. Det hjälper skolpersonal att skapa en konstruktiv och arbetsbar beskrivning av en problemsituation och sedan komma igång med relevanta stödinsatser i lärmiljön. I projektet arbetade två specialpedagoger, Liselott Wihlbäck och Anna Boman, samt en psykolog, Erik Rova.

Nu har anpassnings- och åtgärdsbanken uppdaterats. Du hittar lättillgängliga beskrivningar av anpassningar som handlar om bland annat valförslag, delaktighet, motivation och självkontroll.

Materialet är fritt att användas och hittas på http://levla.nu

Mer information om projektet hittar du här:

http://www.specialnest.se/skola/vaga-tanka-i-nya-banor

http://www.psykologforbundet.se/Documents/Psykologtidningen/Aktuellt%202016%20pdf/PT%204-5%202016%2021-22.pdf

Arkiverad under: Elevhälsa, Lågaffektivt bemötande Taggad som: anpassningar, Åtgärder, åtgärdsbank, Erik Rova, Extra anpassningar, Levla, Levla Lärmiljön, Problemsituationer, Tidiga insatser, Umeå Kommun

Viktigt att skapa trygghet för barn och unga på flykt

augusti 25, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

Skärmavbild 2016-08-25 kl. 10.43.24Igår hade Umeå Tidning en artikel som uppmärksammade skriften ”Möta barn på flykt” och vårt arbete med traumamedvetet bemötande.

På grund av bland annat krig, förföljelse eller fattigdom befinner sig omkring 30 miljoner barn på flykt i världen. Många av dem har fruktansvärda erfarenheter. Några av dem kommer hit. Erik Rova har erfarenhet av att utbilda bland annat gode män, skol- och boendepersonal. Människor som kommer i kontakt med nyanlända. Han berättar att det finns mycket personal som är väldigt duktiga och engagerade, men som saknar erfarenhet, och det finns en stor oro för att göra fel. Då uppstår risken att man blir för passiv, menar han.
– Vi brukar prata mycket om traumamedvetet bemötande/omsorg, där vi utgår från tre behov; Trygghet, positiva relationer och hjälp att reglera våra känslor.

”Möta barn på flykt” kan du ladda ned från:
http://unicef-porthos-production.s3.amazonaws.com/unicef-mo…

Hela numret av Umeå Tidning kan du läsa på: http://www.umeatidning.se/…/tidnin…/utark2016/UMEAT_3416.pdf

Arkiverad under: Tidiga insatser, Utbildning

Ny bok av Ross Greene – Lost and Found

juni 29, 2016 Av Pedagogisk Psykologi

9781118898574.pdfRoss W. Greene är psykolog och skapare av Collaborative and Proactive Solutions (CPS), så kallad samarbetsbaserad problemlösning. Han är också författare till flera populära böcker, exempelvis Vilse i skolan och Explosiva barn, som hur CPS kan användas av såväl föräldrar som lärare i skolan.

För några månader sedan publicerades Greenes nya bok, Lost and Found: Helping Behaviorally Challenging Students (And, While You’re at It, All the Others). Den finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

Boken beskrivs som en uppföljare till Vilse i skolan. Varför skriver han ytterligare en bok om hur CPS kan användas inom skolan? Eftersom mängder av lärare, rektorer och föräldrar världen över har efterfrågat just det.

Lost and Found innehåller bland annat:

  • En genomgång av de grundläggande principerna i CPS-modellen.
  • Instruktioner för hur man steg för steg går till väga för att via samarbete hitta lösningar som är ömsesidigt tillfredsställande.
  • Vanliga misstag i användningen av CPS och hur du kan undvika dem.
  • Konkreta samtalsstrategier, exempelvis reflekterande lyssnande, som gör barn och ungdomar mer delaktiga i problemlösningen.
  • Frågor och svar i slutet av varje kapitel.
  • Länkar till videoklipp som visar hur olika delar av CPS kan gå till.

 

Vad är nytt? Den nya boken är, i min mening, mer detaljerad än Vilse i skolan och mer fokuserad på praktiskt tillämpning. Lost and Found innehåller också korta berättelser från skolpersonal världen över som delar sina erfarenheter av att använda CPS inom skolan. Videoklippen som snabbt visar hur de olika delar av processen går till var också givande. Nytt är även en konkret handlingsplan för hur skolor kan starta upp och över tid upprätthålla arbetet med CPS i skolan. Detta kapitel besvarar den kanske viktigaste frågan av alla: Hur får vi in CPS i skolans dagliga verksamhet, istället för att bara läsa eller prata om det? Se kapitel 8 för denna implementeringsguide om att gå från teori till praktik.

Kritik har riktats mot boken från amerikanska läsare för att den innehåller för mycket upprepningar och att ”CPS kanske fungerar på individnivå, men inte gruppnivå”. Andra har utifrån boken knutit an till diskussionen om socio-emotionella åtgärdsprogram bör riktas mot hela klasser eller enbart enskilda individer. Varje läsare får naturligtvis göra sin egen bedömning huruvida denna kritik är befogad eller inte. Personligen anser jag att viktiga principer tål att upprepas och har inte uppfattat det som att CPS utvecklats för att användas på gruppnivå.

Sammanfattningsvis: Lost and Found är en bra uppföljare och ett användbart komplement till Vilse i skolan. Jag rekommenderar den varmt till alla som vill komma igång med samarbetsbaserad problemlösning i skolan.

Bonustips: För dig som redan är bekanta med CPS kan också nämnas att Greene nyligen publicerade två längre videoklipp på sin hemsida, cirka 45 minuter vardera. Det första visar hur ett ALSUP-möte med två föräldrar kan gå till, det andra hur man kan använda Plan B med föräldrarna och barnet. Båda leds av Ross Greene själv och är mycket sevärda.

Arkiverad under: Elevhälsa Taggad som: CPS, Kollaboratör problemlösning, Ross Greene

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 5
  • Gå till sida 6
  • Gå till sida 7
  • Gå till sida 8
  • Gå till sida 9
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 12
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad på det senaste inom pedagogisk psykologi genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Det är gratis och du kan när som helst avregistrera dig.

Senaste inlägg

  • Konsten att hantera övergångar i skolan – Anna Borg
  • Klassrumsledarskap i praktiken – Jonas Nilsson
  • Tydliggörande pedagogik i skolan – David Edfelt
  • Samarbete, forskning och digiloga verktyg – Patricia Diaz & Joanna Lundin
  • Presentationslyftet – knep för ökat lärande och engagemang
  • Samtal i skolan under pandemin – Petter Iwarsson
  • Att äga klassrummet – Anna Sterlinger & Karin Boberg
  • Bjud in omvärlden i klassrummet – intervju med Maria Wiman
  • Forskningsläget kring hjärnträningprogram – vad vet vi?
  • John Steinberg – Intervju inför Pedagogiskt Ledarskap 2020

Copyright © 2025 · Rova & Sjögren Psykologi AB, Västra Norrlandsgatan 27, 903 29 Umeå · Webbdesign av David Franzén.